16 September 2019 Malin Westling
Helmnet provkör nya Harley-Davidson Low Rider S

Råstark cruising i Kalifornien

Varför smälta in i mängden när du kan sticka ut. Nya Harley-Davidson Low Rider S går ingen obemärkt förbi.

San Diego i Kalifornien har precis vaknat. Solens strålar värmer skönt mot skinnjackan när jag går till parkeringen där våra provkörningshojar står parkerade. Hälften av hojarna är helsvarta och hälften har den riktigt läckra färgen Barracuda Silver. Båda alternativen ser lika grymma ut. 

Low Rider S är ingen liten maskin trots sitt namn. Direkt när jag sätter mig på i sadeln känner jag den där känslan som vi bikers gärna vill känna, att du är ett med hojen och känner dig riktigt grym. Ett knapptryck senare och motorn mullrar igång.

Det är ett riktigt skönt ljud som hörs över hela parkeringen ett tjugotal motorcyklar drar igång samtidigt. Den som inte var vaken innan är det garanterat nu.

Aggressiv körstil

Low Rider S har en jätteskön solosadel med ett bekvämt stöd för ryggen. Jag når tryggt ner med båda fötterna till marken när jag står still då sadelhöjden endast är på 690 millimeter. För oss som inte är så långa, själv är jag 164 centimeter, upplevs hojen ändå ganska stor. Den väger ändå 295 kilo i torrvikt.
Jag har fötterna ganska långt fram och armarna väldigt högt. Handtagen är tjocka och jag har lite svårt att få grepp med mina små händer. Jag når precis fram till det upphöjda cross-styret som sitter på risers på 4 tum.

 

Körstilen blir mer aggressiv med ett högt styre och när vi svänger ut från parkeringen är jag riktigt förväntansfull över dagen. Efter några mils körning har jag vant mig vid körställningen. Eftersom vi befinner oss på andra sidan jorden och jag är lite så där lagom mosigt jetalaggad känns det skönt att vi fick någon timmes extra sovmorgon. När vi väl rullar ut i trafiken i San Diego har den värsta rusningstrafiken lagt sig.

rå med en mörk look

 Nya Low Rider S är Harley-Davidsons senaste modell i Softail-familjen. Den är rå med en mörk look. Alla detaljer i svart är speciellt utformade varenda en och det finns en tanke bakom varje finish berättar Brad Richards som är chef över styling och design på Harley-Davidson.



Vi tar oss ganska snabbt ut från staden. Det är inga problem att göra snabba omkörningar när vi kryssar genom trafiken för att ta oss vidare ut på landsbygden. Low Rider S känns väldigt stabil och trygg i körningen trots att det är en hel del vibrationer både i styret och sadeln.
Jag har ganska små händer har lite svårt att nå alla reglage utan att släppa greppet om styret, särskilt för att blinka höger.

 

Knapparna för körriktningsvisarna sitter som bekant på varsin sida av styret även på denna modell. Att blinkerslamporna stänger av sig själv efter en sväng är ett stort plus i kanten så jag slipper flytta händerna mer än nödvändigt.


Förarmiljön är annars ganska enkel. Två runda displayer sitter på tanken. Hastighetsmätaren är analog och digitala siffror som visar växel, bränslenivå, ODO, klocka, trippmätare och ODO. Även varvräknaren är analog. Det är små siffror och jag får böja hela huvudet för att se displayerna över huvud taget. Men det är väl kanske lite av tjusningen också. Tänk inte så mycket utan bara kör. 




Precis ovanför styret finns ett utrymme där man skulle kunna tro att en skärm skulle sitta. Jag tänker i alla fall direkt att det ska sitta en digital skärm där, eller ett fäste för mobiltelefonen. Blicken dras dit automatiskt i första hand när jag söker information om hur fort jag kör eller vad klockan är.


Milwaukee-Eight
114-motorn är en
riktig muskelmaskin


Milwaukee-Eight 114-motorn på 1868 kubik är en riktigt muskelmaskin som ger 93 hästkrafter 155 Nm vid 3000 varv. Du behöver nästan bara tänka tanken att gasa vid omkörningar så är du förbi.
Med en sådan kraft gäller det ju även att bromsarna gör sitt. Och det gör de. Det är riktigt bra grepp i däcken och bromsarna med 4-kolvsok fram och två flytande skivor bak känns trygga och ger mycket bra bromsverkan.

Vid hårdare inbromsningar kan jag förankra knäna runt tanken och känna att jag har full kontroll över hojen. De helgjutna fälgarna är en riktigt snygg detalj på motorcykeln. De är lackade i en riktigt läcker bronsfärg.



Fjädringen på hojen känns ganska hård. Den inverterade framgaffeln har fått en ny design med styvare front för att du ska få snabbare respons på körningen. Lutningen är två grader mindre, det vill säga 28 istället för 30 grader, på standardmodellen av Low Rider.

Jag har inte riktigt något att jämföra med men jag tycker att den är följsam och ger direkt respons både i stadstrafiken och på de kurviga Kalifornia-vägarna.

Det sitter en enkel stötdämpare bak som går att justera för att passa dig bättre och få hojen kraftfull i kurvorna. Ramen och hela chassit är hämtade från de klassiska Softail-linjerna men är både lättare och styvare på Low Rider S. Hojen är riktigt följsam och känns smidig när vi kommer in i kurvigare partier.

Att köra hoj i ett soligt Kalifornien är väl en dröm för de allra flesta och att får göra det på en så rå och kaxig modell som den här gör upplevelsen bara ännu mer häftigare. Det är ju inte för inte som hojen har fått denna ”west coast styling”.


Designen ger en återblick de djupt rotade Low Rider-modellerna från 1980-talet som härstammar från södra Kalifornien. 


-Samtidigt som vi gett den prestandan, attityden och smidigheten för att för att vara mer kraftfull och följsam än någonsin, säger Brad Richards, chef över styling och design på Harley-Davidson.

Solen står högt på himlen och det börjar bli riktig varmt på eftermiddagen. När vi får gasa ur hojarna ordentligt på motorvägen känns luften knappt sval. Det kräver lite koncentration när man ska köra hoj på fyrfilig motorväg och samtidigt försöka att inte få för stor lucka till gruppen framför.

Det gäller att vara med i filbyten och när det är dags att svänga av på avfarterna. Low Rider S visar verkligen att denna hojen kan du både glida fram i lugnt tempo och dra på lite mer är det behövs.

Även om körställningen kanske inte passar mig helt optimalt så tycker jag aldrig att den upplevs obekväm. Efter en härlig dag på hojen i fantastiskt landskap kring San Diego och längs mexikanska gränsen kör vi tillbaka mot staden. 


De sista bilderna tar vi vid hamnen och i närheten av flygplatsen. Det är magiskt att köra längs vattnet och känna doften av saltvatten. När vi till slut är tillbaka vid hotellet efter en mycket fin dag har jag fortfarande den där grymma känslan kvar i kroppen. Low Rider S gav mig definitivt mersmak.