18 December 2019 Malin Kullberg
Helmnet provkör nya Harley-Davidson LiveWire

Lekfullt och roligt för moderna motorcyklisten

LiveWire1 Foto: Harley-Davidson
LiveWire5 Foto: Harley-Davidson
LiveWire2 Foto: Harley-Davidson
LiveWire3 Foto: Harley-Davidson
Frihet, adrenalin och mindfulness är ord som ofta beskriver motorcykelkörning. Anledningen till detta är för att vi motorcyklister kör med alla våra sinnen, ja det är i alla fall vad jag tror.

Hur beskrivs känslan av att köra en el-motorcykel, som dessutom är från en av de största bensindoftande och högljudda märkena - Harley Davidson? Jag har provkört deras första el-hoj LiveWire i Spanien.

Föreställ dig en varm Augustikväll när solen står lågt på himlen. Du kör på en av dina favorit 70-sträckor och suger i dig doften av nyklippt gräs. Motorcykeln vibrerar under dig och ljudet från motorn skvallrar om att det är dags att växla. Du drar in kopplingshandtaget och petar upp en växel, och njuter av ljudet som strömmar ur avgassystemet i takt med att du vrider på gasrullen. Du minns när du provkörde din motorcykel för första gången den där tidiga vårdagen. 

Doften av bensin och hur motorcykeln hostade till när du startade den. Röken som vällde ut ur avgasröret de första kalla minuterna, och hur både du och hojen tog ett skutt framåt när du råkade släppa kopplingen lite för snabbt och fick motorstopp. Klassiskt. Alla har vi fått det där motorstoppet någon gång, och lärt oss hur viktigt det är att snabbt sätta ut benet om det händer. Vissa den hårda vägen. 


När det började pratas om el-motorcyklar så rynkade många på näsan. Sa att en el-motorcykel minsann inte är en riktig hoj. En motorcykel ska låta, och lukta illa. Så när jag fick frågan om att åka ner till Spanien för att provköra Harley Davidsons LiveWire, gjorde jag exakt samma sak. En el-hoj? 

Att Harley dessutom är en av de första som släpper sin första el-hoj fick mig att höja på ögonbrynen. För om någon motorcykel ska låta och lukta illa, så är det en Harley.

Allting känns väldigt naturligt och enkelt med LiveWire

Att sätta sig på LiveWire och greppa styret var som att lära sig cykla på nytt. Plötsligt försvinner allt jag lärt mig när jag tog mitt MC-kort. Med båda fötterna stadigt i marken famlar jag i luften efter kopplingshandtaget som inte finns där. 

När jag trycker på startknappen vaknade den stora touchskärmen till liv och visar en hög stapel som berättar hur många procent batteritid den har kvar. Ett 15,5 KWH uppladdningsbart batterisystem sitter mellan mina knän, och jag som tidigare bara jämfört antal kubik med mina MC-vänner.


På touchskärmen kan jag växla mellan de fyra olika körlägena - rain, road, range och sport. Det är tyst, och jag undrar för en stund om LiveWire verkligen är igång. Försiktigt vrider jag på gasrullen. Den svarar direkt med att rulla fram en meter.

Det är en speciell känsla att köra en el-motorcykel. Det första jag slås av är ljudet. För helt tyst är den inte när vi rullar ut från garaget. Ett vinande läte kommer från hojen när jag accelererar, och ljudet påminner mig om något taget ur en sci-fi film. 

Allting känns väldigt naturligt och enkelt med LiveWire trots de nästan 250 kilona. Det är bara att gasa och köra. För när man plockar bort moment så som att koppla och växla så kan man istället fokusera mer på känslan i själva körningen. Det känns lekfullt roligt att gasa med LiveWire, och bara efter några minuters körning så litar vi fullt på varandra.

jag slår över till sport mode och ger full gas

Den något sportiga designen känns långt ifrån Harleys klassiska cyklar, samtidigt som den ändå leder tankarna till just dem. LiveWire är stilrent svart med mjuka former, och när jag slår över till sport mode och ger full gas känner jag mig lite som Batman körandes på sin Batpod i The Dark Knight. 

Den är pigg med sina 105 hästkrafter och jag svischar lätt förbi trafiken mitt i stan, och behöver varken oroa mig för motorstopp vid rödlysen eller svårigheter att komma iväg när det blir grönt.


Via Harley Davidsons app kan jag få information om motorcykelns batteristatus, se på en karta vart den befinner sig, samt få en notis i telefonen om någon skulle flytta på cykeln. Allt känns så himla genomtänkt för att passa den moderna motorcyklisten.  

Så vad är det som gör att jag gillar min bensindoftande, vibrerande och mullrande motorcykel där hemma så mycket? Är det rädslan för batteritorsk? Priset på 350.000 kronor, eller att plocka bort det spännande momentet att kanske få motorstopp varje gång jag ska iväg? 

För när jag slipper lägga fokus på att köra hojen, så är det just det som händer. Jag känner verkligen att jag kör motorcykel.   

Den här webbplatsen använder cookies för förbättra din användarupplevelse, för säkerhetsrutiner och för statistik. Genom att fortsätta använda webbplatsen samtycker du till att cookies används.
MER INFO OK