28 October 2020 Anders Ulenius
Läsarartikel

Alla mina liv – en MC berättar

anders13 Foto: Läsarbild, Anders Ulenius
anders7 Foto: Läsarbild, Anders Ulenius
Hur många liv kan en motorcykel ha? Anders Ulenius sporthoj från åttiotalet verkar haft hur många som helst. Läs den smått fantastiska historien om Anders Yamaha FZR1000.

Denna artikel är skriven av en av våra läsare. Har du också en fantastisk historia att berätta och vill få den publicerad på Helmnet? Då ska du maila vår chefredaktör på malin.westling@helmnet.net.

(Helmnet ansvarar ej för inskickat ej publicerat material, vi förbehåller oss rätten att redigera text och bild. Helmnets redaktion avgör om texten blir publicerad eller ej.)

Känner du igen hojen? Kanske är du en av dess tidigare ägare och har fler anekdoter att berätta, eller kanske bilder på hojen från dess racingkarriär? Hör av dig till oss!



Jag kom till år 1988 på en fabrik i Japan och mina första varv i tillvaron skedde som banracinghoj i Sverige. Mellan 1988-1992 levde jag tävlingslivet på bana ända tills jag havererade och senare återuppstod med en ny kromad ram.

När min tävlingskarriär var över så gick det en tid. Jag bodde i Gävle och blev inregistrerad där. En inte så vacker dag skar min motor ihop i Hoting som gjorde jag fick en ny och fin motor istället. Min dåvarande ägare visste dessvärre inte om att den var stulen. Motorns rätta nummer hade slipats bort. Men det förstod vi ju inte då.



Efter motorbytet hade jag ytterligare fem ägare. Jag fick bo på exotiska platser som Nyland, Hoting, Stömsund, Tandsbyn, Järfälla, och Västerhaninge.
I Strömsund blev jag inbytt mot en snöskoter.
 

Jag kände att mitt andrahandsvärde var i gungning. I Västerhaninge hade jag en hel del motorproblem igen. 


Till slut fick jag komma till min nya, och nuvarande ägare, Anders i Sollentuna. Han fick mig att må lite bättre, Västerhaninge trivdes jag aldrig i.




Fast i ett MC-fängelse

2004 gjorde jag och min nya ägare en resa till Baltikum. Det visade sig dock rätt snabbt att detta skulle bli ett riktigt äventyr som ingen kunnat förutse. Finska tullen är nämligen inte att leka med.
Efter att de hämtat en röntgenutrustning, som tog en hel dag för dem att få fram, var det stopp. Det var första gången i mitt liv som jag blivit röntgad. Det var lite nervöst såklart men det kändes inte alls.


Min ägare jobbade
flitigt för att jag
skulle bli frisläppt


Värre var det när de använde syror på min ram. De hade svårt att acceptera att jag inte har ett ramnummer i dess rätta bemärkelse.
Jag blev beslagtagen av finska tullen eftersom att motorn var just det: stulen.
 

Jag fick helt enkelt åka in i tullfängelset för motorcyklar. Där fick jag stå i många månader utan min ägare närvarande. Och med hotet, att aldrig få komma tillbaka, hängande över mig.




Det blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig. Tullen hävdade att jag var olaglig, men min ägare Anders jobbade flitigt för att jag skulle bli frisläppt.
Så en dag i augusti 2004 kom jag med båt till Sverige där Larmtjänst och Folksam hjälpte mig vidare till Ekerö. Väl där fick jag en tolv år yngre motor hos Skå MC.

Sedan var jag inte olaglig längre. Efter lite fix med tändning och kylare var jag äntligen på svensk väg igen. Piggare än någonsin förut men fortfarande utan riktigt ramnummer. Vilket i sig hade förlorat sin betydelse.




Äventyr i Spanien

Min förare och jag hade sedan mycket skoj tillsammans med många fina turer.  Sommaren 2006 körde vi till Spanien. En resa som inte slutade bra alls. Katastrof faktisk. Då vi en dag blev påkörda av en taxi på en huvudled utanför Torrevieja i sydöstra Spanien.

Min förare hamnade på sjukhus men kunde senare flygas hem med hjälp av sitt försäkringsbolag. Taxichaffisen var vållande till olyckan men vad hjälpte väl det. Jag var illa skadad.


Dödförklarad och på
väg att bli skrotad


Kvar i Spanien blev jag, helt ensam, dödförklarad och på väg att bli skrotad. Försäkringsbolaget löste in mig till marknadsvärdet och min ägare fick sina personskador ersatta.

Jag tror att jag länge var glömd för världen. Där stod jag helt ensam i ett dammigt garage i Spanien och grät med mina spräckta lampor och trasiga kåpor. 


Ett helt år hade gått efter olyckan. Kanske är det tur, för skrotad blev jag inte. Plötsligt en dag tycker en handläggare på försäkringsbolaget att det är fasligt dyrt att ha mig stående där. Tack och lov för det för nu får min ägare veta att jag trots allt fortfarande existerar.

Försäkringsbolaget ansåg tydligen att det var en bra idé att jag skulle få komma tillbaka till Sverige igen utan några extra försäkringskostnader eller andra krångligheter. Det var ett billigare alternativ än fortsatt garagehyra i det spanska garaget. Tur för mig.




2007 är jag återigen på resa på egen hand. Men inte heller denna gång för egen maskin. En vänlig flyttfirma med lastbil, som inte vill åka hem tomhänt, förbarmar sig över mig och min hemfärd till en låg kostnad. Nu får jag resa genom Europa utan min förare och utan eget pass eller andra papper. Men vem kollar en flyttbil?
Jag stod ju i ett hörn av den stora bilen och ingen såg mig. Jag är tacksam för att min ägare verkligen brydde sig om mig.


I slutet av september 2007 var jag äntligen hemma i Sverige igen.


Kanske var det där och då min ägare verkligen förstod mitt rätta värde. Jag hade ju överlevt så många omöjliga tillbud att jag helt enkelt förtjänade att få ännu ett nytt liv.
Anders bestämde sig för att få ordning på mig alldeles själv. Det blev många turer till skroten och sökningar på nätet efter diverse delar. Plus ett riktigt bra jobb utfört av en duktig lackfirma.





Snart var jag som ny igen och fler äventyr kunde ta vid från 2008. Denna gång i vackra Sverige då vi bland annat besökte Gotland, Västervik och Åland. Ofta gick våra äventyr tillsammans med kompisar i Stockholmsklubbarna Rapido och MCE.

Där och då fick någon för sig att jag skulle heta ”GulaFaran”. Vilket inte är ett namn som jag vill leva upp till.
 

GulaKatten" kan vara mer lämpligt. Jag landar ju på ”sulorna” varje gång. Eller möjligen kan jag kalla "FarbrorGul".




Att en hemfärd från Halmstad nu under sommaren 2020 blev en smula dramatisk är inget som bekymrar mig. Jag läckte kylarvatten och det blev många stopp och ett himla sjå att fylla på var femte mil.




Men om man klarat allt det jag gått igenom så kan man köra med nästan torr kylare i 120 kilometer i timmen. Det blev ett snyggt brunt spår på motorvägen mellan Linköping och Sollentuna. Så nog märks jag ibland.



Nu är det bara att se fram emot en ny vår nästa år med små och stora äventyr och fina turer. För det enda jag vet riktigt säkert är att jag tänker hänga i länge än.
Just denna vinter får jag lite extra kärlek hos Stefan på Sollentuna Service Konsult. Han är en duktig mekaniker och du hittar honom enkelt om du googlar om du precis som jag behöver pysslas om. 


Fakta om Yamaha FZR1000

Motor: YZF1000 Thunder Race.

Sportmotorcykel med den nya Delta-ramen.

Modellen producerades mellan 1987-1995. Årsmodell 1989 utsågs till decenniets motorcykel.

 0-100 på knappt 3 sekunder och med en toppfart på nästan 270 km/h.

Eftermonterad extrautrustning: USB, elvärme i handtag, Öhlins-dämpare, telefonhållare, GPS-hållare, och Starcom intercom för förare och passagerare.


Har även en topbox och två sidoväskor.

Omlackad i en gul uppseendeväckande färgkombination.




Denna artikel är skriven av en av våra läsare. Har du också en fantastisk historia att berätta och vill få den publicerad på Helmnet? Då ska du maila vår chefredaktör på malin.westling@helmnet.net.

Helmnet ansvarar ej för inskickat ej publicerat material, vi förbehåller oss rätten att redigera text och bild. Helmnets redaktion avgör om texten blir publicerad eller ej.

Känner du igen hojen? Kanske är du en av dess tidigare ägare och har fler anekdoter att berätta, eller kanske bilder på hojen från dess racingkarriär? Hör av dig till oss!